hej bloggen, det är klara som pratar. har ni någon gång tänkt på hur fult det är att stava mitt namn med k, det är ju inte alls jag.. här kommer ett litet inlägg från mig, då jag på sistone försökt skriva och uppdatera, skrivit en massa rader och sen bestämt mig för att radera hela högen dirr och skita i det. Det har inte känts så motiverande och det hela har resulterat i en del tankar..

Jag saknar att skriva, vad som helst.. typ uppsatser, arbeten, packlistor, långa mejl eller bara skriva för att skriva. Som den trogna datornörd jag är har jag under årens gång lyckats snappa upp en del goda tekniker för att skriva superdupersnabbt på ett tangentbord och jag saknar detta. Att bara sitta och skriva (okej, till stor del skolarbeten) om vad för skit som helst.. till exempel som när jag skrev ett arbete om Eurovision Song Contest (det är ifs ett väldigt viktigt ämne i mina ögon men hur som helst, bara vad som faller mig in). Gillade verkligen när man i skolan fick skriva, både bestämda ämnen och vad som helst. Inte minst saknar jag att skriva för hand och ta anteckningar när någon pratar framför mig, eller varför inte bakom mig eller på sidorna också. :)
Jag har upptäckt att jag verkligen gillar att på jobbet skriva en hämtlista på saker som jag ska ta med mig från lagret, och om ni inte visste det så har jag en vanlig handstil och en anonym sådan. men jag tänker inte tala om hur den är, då den ju inte längre blir anonym längre efteråt.

Något som ligger mig extra varmt om hjärtat är att skriva om saker som händer i verkligheten. I alla mina uppsatser, noveller och skrivningar där man ska hitta på en egen historia att förtälja väljer jag att dela med mig av något som oftast hänt mig själv. Att få tänka kring en händelse som skett och sedan böja, ändra och förvränga något för att göra det hela snäppet intressantare och få läsaren att känna igen sig är en höjdare. En favorit är argumenterade tal där man får vara komisk, kritisk och något vulgär i sina uttryck. Att lägga upp en mening med snitsiga ord och avsluta det hela med en härlig allitteration är något jag saknar.

Jag tror jag borde skaffa mig en ny vana, nämligen att skriva mer. Då jag varje dag innan jag och min kära Mäds Haglurre ska sova och vi ligger på loftet och jäser börjar jag alltid powerprata om allt som hänt mig under dagen, även om det bara är den vanliga narkonmanen som luktade kiss eller en skojig händelse i Narvesens kassa så just den stunden på dygnet man borde bara pömsig och sugen på att fångas av herr John Blund blir jag som igångskruvad i ryggen (vilket Haglund gärna inte blir störd av när hon ska lyssna på sina ljudböcker). Alla dessa tankar som håller mig vaken när jag vill sova är något jag borde skriva ner, kanske inte i en blogg eller en anteckningsbok, bara någonstans. Jag vet inte vad ni ungefär 12 stammisar på bloggen tycker om detta inlägg då det skiljer sig rättså radikalt jämfört med alla andra inlägg som ungefär ligger på plusminusnoll i tankeverksamhet men en blogg är en blogg, där tankar ska komma fram så love it or leave it (om ni orkat läsa ner hit och om jag inte raderat inlägget för det blev för pretto)

nu ska jag gå till rema 1000 och handla kinaäpplen om ni ville veta, kommentera om ni vågar! ! ! ! ! !



Här skäms vi inte för något, min bakdel är den längst till höger så välkommen att titta så mycket ni vill