nyss hemkommen från jobbet på narvesen och glädjen är stor, det är himmelskt väder ute. solen skiner så starkt den bara kan och inte ett enda moln där uppe! ska snart ut en tur, men först måste jag dela med mig av några tankar..

När jag jobbar träffar jag ju oerhört många människor, väldigt olika sådana, något jag uppskattar. För att göra jobbet lite bättre brukar jag under tiden jag står i kassan hitta på historier om de jag träffar. Det kommer en hel del äckliga, otrevliga och irriterande typer, men mestadels bara vanligt folk som köper de det ska ha och drar vidare. Det är dock inte dessa vanliga "Svenssons".. eller vad blir det i Norge?! som jag tänker på, det är de där 2 % som faktiskt säger något mer än bara tack. De som slänger ur sig några skojiga ord eller kanske till och med en fras eller två.

Hur som helst, igår var det ganska folktomt på kvällen så radion vi har bakom kassan fick sjunga ut till fullo, det är alltid samma kanal igång och säkert var tredje låt de spelar är en svensk nittiotalslåt, gärna från melodifestivalen. Ni som känner mig förstår säkert att detta är något jag starkt uppskattar och sjunger med till. En annan låt som ofta spelas är "Hotel California" med Eagles, en låt som ju alla känner till. Plötsligt dyker det upp en man som börjar prata om just denna låt, han säger något i stil med "det är ju synd att dom inte spelar den, den som är så bra...". Jag berättar för honom att jag tidigare kunde den på gitarr och vi snackar om bakgrunden till den, med sekten osv. Då det inte var något folk i butiken stod han där en bra stund och snackade sådär helt apropå och han nynnar på hotel california för mig..
mannen försvinner och jag lämnar ett leende på läpparna som spår. tio minuter senare hör jag ett bekant intro på radion............... ni alla kan säkert gissa vilken låt som spelades.
Jag började flina för mig själv och sedan gick det en rysning genom min kropp, det var nästan som mannen förutsett vad som komma skulle. TOO BAD att han inte stannat kvar, eller? Var detta ett tecken!?

Vad det än var så gjorde det mig väldigt glad, jag har inte gett upp hoppet på mänskligheten. TALA med varann främlingar där ute!!